En resa. 30/3-4/4-2021. © foto Micke Asklander.

2 april, Linnéa blänger.

Vid Himmelstorpsgården kunde man köpa glass till två sugna. Men dte var ju ingen värme direkt.

Så är vi på väg mot Lars Wilks konstverk/ skräphög (stryk det som ej önskas) nimis, vilket gör at tman måste gå rätt brant ner.

Men vacker natur.

Fotat uppåt, är ganska kämpig terräng.

Också fotat uppåt.

Där var den sten i massor.

Ingången till Nimis då, vilket jag tog.

Och det var trångt som tusan och gå nedför detta, ett ställe fick man ju åla sig på rygg för att komma förbi.

Men Carl och Linnéa var det full fart på.

Nimis.

Nimis.

Enligt Lars Wilks är det drivved som han har snickrat ihop det hela med.

Och när man är där nere å måste man ta sig upp igen och kolla så man inte glömt något, typ bilnycklar eller mobiltelefon. Det var kämpigt uppför.

Linnéa.

Carl, dom for fram som tokar dom.

Som synes. Efter det vi gått tillbaks till Himmelstorpsgården där man intog lite energi, så ställde jag frågan om det var lång till minnesmärket där fyra plan kraschade 1956 och hade turen och få träffa en person som hade jobbat med minnesmärket och forskat om det hela, han gav mig en bra beskrivning till platsen, vilket det inte gjordes denna dag.

Scania Omnilink.

Mölle.

Mölle före detta järnvägsstation.

Hmm molnen tornar upp sig.

På kvällen spelade vi tornet och här så började det rasa för Linnéa.

3 april, vid frukost får man flytta katt, annars får man inte plats.

Ut till Kullaberg i dag igen och promenera, det är inte snö utan löv som vissnar.

Denna fågel jobbade med sin näbb för fullt.

Nästa.